Fear is just a feeling, it can never kill you
Att det ska vara så svårt. Jag har inte haft så här pass starka känslor på länge, jag vet att jag vill men det ska ändå vara svårt. Jag låter just nu som en tjej som nyss har kommit på vad kärlek är haha men det är ungefär så det känns just nu. Trots att vi bara har träffats några gånger, men hållit kontakten via telefon/sms/internet, kan jag inte sluta tänka på honom. Han är en sån person man vill krama om och inte släppa ^^ Han har dom där mörka livfulla ögonen, leende som lyser upp ansiktet och en asskön personlighet. Sånt jag har pratat om flera gånger med andra när vi har diskuterat killar generellt.
Så varför ska det då vara så svårt när jag vet vad jag känner och vill "ha"..? Jag är rädd för att förstöra alltsammans och det är det som gör att jag förmodligen förstör chansen. "Fear stands for Fuck Everything And Run". Fuck that :P "Fear is just a feeling. You feel hot, you feel hungry, you feel angry. Fear can never kill you." Mer mottot jag är efter..stryp rädslan och våga ta steget.
Ni vet inte vem han är, han vet kanske att det är han men jag själv vet <3
Så varför ska det då vara så svårt när jag vet vad jag känner och vill "ha"..? Jag är rädd för att förstöra alltsammans och det är det som gör att jag förmodligen förstör chansen. "Fear stands for Fuck Everything And Run". Fuck that :P "Fear is just a feeling. You feel hot, you feel hungry, you feel angry. Fear can never kill you." Mer mottot jag är efter..stryp rädslan och våga ta steget.
Ni vet inte vem han är, han vet kanske att det är han men jag själv vet <3
Så mycket har hänt men så lite att berätta
Känslor, utflykter, problem, nöjen, kommentarer, komplimanger. Så mycket har hänt på sista tiden men varför skriver jag inte mer? Jag kan ligga och fundera på kvällarna över allt som har hänt och tänka igenom allt jag kan skriva om. Ändå blir det inte av, varför?
Är det för att jag redan har gått igenom och bearbetat allt? Verkar som så..samma sak med problem eller konversationer jag har varit med om eller ska ta itu med. Jag kan ligga och fundera på kvällen över allt, tänka ut flera möjligheter och utgångar. På morgonen är det som om att allt är löst, jag behöver inte konfrontera någon eller lösa problemen. Allt känns redan självklart.
Det kanske är så man ska göra när man går i skolan och ska lösa olika uppgifter..men som jag inte gjorde. Man funderar över det där kluriga mattetalet eller samhällsproblemet när man går och lägger sig, sen när man vaknar upp på morgonen är det löst.
Är det för att jag redan har gått igenom och bearbetat allt? Verkar som så..samma sak med problem eller konversationer jag har varit med om eller ska ta itu med. Jag kan ligga och fundera på kvällen över allt, tänka ut flera möjligheter och utgångar. På morgonen är det som om att allt är löst, jag behöver inte konfrontera någon eller lösa problemen. Allt känns redan självklart.
Det kanske är så man ska göra när man går i skolan och ska lösa olika uppgifter..men som jag inte gjorde. Man funderar över det där kluriga mattetalet eller samhällsproblemet när man går och lägger sig, sen när man vaknar upp på morgonen är det löst.
