Så mycket har hänt men så lite att berätta
Känslor, utflykter, problem, nöjen, kommentarer, komplimanger. Så mycket har hänt på sista tiden men varför skriver jag inte mer? Jag kan ligga och fundera på kvällarna över allt som har hänt och tänka igenom allt jag kan skriva om. Ändå blir det inte av, varför?
Är det för att jag redan har gått igenom och bearbetat allt? Verkar som så..samma sak med problem eller konversationer jag har varit med om eller ska ta itu med. Jag kan ligga och fundera på kvällen över allt, tänka ut flera möjligheter och utgångar. På morgonen är det som om att allt är löst, jag behöver inte konfrontera någon eller lösa problemen. Allt känns redan självklart.
Det kanske är så man ska göra när man går i skolan och ska lösa olika uppgifter..men som jag inte gjorde. Man funderar över det där kluriga mattetalet eller samhällsproblemet när man går och lägger sig, sen när man vaknar upp på morgonen är det löst.
Är det för att jag redan har gått igenom och bearbetat allt? Verkar som så..samma sak med problem eller konversationer jag har varit med om eller ska ta itu med. Jag kan ligga och fundera på kvällen över allt, tänka ut flera möjligheter och utgångar. På morgonen är det som om att allt är löst, jag behöver inte konfrontera någon eller lösa problemen. Allt känns redan självklart.
Det kanske är så man ska göra när man går i skolan och ska lösa olika uppgifter..men som jag inte gjorde. Man funderar över det där kluriga mattetalet eller samhällsproblemet när man går och lägger sig, sen när man vaknar upp på morgonen är det löst.
