Kärlek

En av de mest ologiska sakerna i livet egentligen. Varför ska man knyta sig till vissa personer? Man får en svaghet..vore det inte smartare av naturen om man skippade känslorna och gjorde det man egentligen är här för -överlevnad. Vissa djurarter knyter band för livet, men samtidigt..gör dom det av känslor eller är det för att partnern verkar vara den bästa han/hon kunde få?

Det är ändå en av de bästa känslorna..att bli förälskad. Man får dock den värsta känslan om kärleken inte är besvarad -tomhet. Vad är egentligen meningen med att bli kär eller förälskad? Jag kan inte se någon logisk förklaring till det..för att man ska bli tajt och hålla ihop med en annan människa? Går igenom svårigheter tillsammans, man kan ta stöd. Kan det vara därför? Men..när inte det fungerar. Man blir tom, ledsen, nedstämd. Vad har kärleken fört med sig då? Svaghet.

Jag skulle då inte vilja byta bort kärleken trots allt..ett stort mål i livet är att hitta personen man verkligen trivs och kan dela livet med. Kan jag ha hittat honom redan?
image5

Honesty..

Hur ärlig törs man vara i ett förhållande? -Det beror på hur känslig den andra är. Men om man står riktigt nära varandra och kan prata om precis ALLT..vågar man berätta om små detaljer som den andra egentligen inte behöva veta? Exempelvis om man tycker en av hans/hennes vänner ser bra ut. Det kan inte vara speciellt roligt att höra, eller? Jag skulle då inte ropa "yay! han tkr min vän är snygg!". Jag skulle snarare bli lite smått orolig, tänk om han tkr hon ser bättre ut än mig och de till slut lär känna varandra..vem säger att det inte kan bli ngt mellan dom då?

Samtidigt är det antagligen bättre att det blir så än att man ska skärma av och försöka isolera förhållandet. Det blir riktigt trist förr eller senare..pest eller kolera. Men man får ju inte glömma att allt klaffar; förhållandet är så perfekt det har varit och man kan även "dela" och introducera sina vänner.

Jag fick för ett tag sen reda på att en väns kille tycker om mig.. "Jag tycker om dig, Emma!" rakt upp och ner sa han det, inför några andra. Han har en skön humor och är sjysst att vara med så hur kan man inte tycka om honom också? Inget mer än vänner dock, skönt att veta så mycket iaf. Att tycka om flera stycken på ett högre plan är vänner har jag alltid haft svårt med..bra eller dåligt? Jobbigt om den andra personen inte känner likadant men shit happens.. jag får sparka på mina känslor och hoppas på att de går över så jag kan hitta en annan att ha en crush i. Det väldigt positiva är antagligen att jag är trogen..varför strula när man bara tycker om den personen? Finns ingen anledning..om jag slutar älska honom går det alltid att prata om det. Svårare än så är det inte direkt..bara svårt att genomföra det utan att få några ärr.

Kärlek är förjävligt, eller hur? Nah ikke sant, det är förmodligen det absolut bästa man kan få så länge det håller.

RSS 2.0